Tristan och Isolde, skriven av Joseph Bédier, är en hjältesaga som handlar om ett ungt förälskat par. Tristan får i uppdrag att hämta Isolde och ge henne till Kung Marc. Isolde ska bli Marcs drottning. På vägen till Marc dricker Tristan och Isolde en kärleksdryck som gör att de blir hjälplöst förälskade. Det unga kärleksparet försöker att leva ifrånskilda med deras passion är för stor. Tristan beslutar sig för att lämna landet och Isolde. Han reser runt och hjälper en massa olika kungar och hertigar. Tristan kommer till landet Bretagne där han träffat Hertig Hoël. Han hjälper denne i ett slag och får i tacksamhet hertigens dotter, Isolde med de vita händerna. Tristan längtar till sin forna kärlek trots att han nu har en fru. Efter ett tag blir Tristan döende och vill se sin älskade en sista gång. Han skickar sin svåger för att hämta henne. Tristans fru ljuger om att Isolde inte åker till Tristan. Tristan dör av sorg när han hör detta. Isolde kliver iland i Bretagne och upptäcker att hennes kära Tristan är död. Då lägger hon sig bredvid den döda och dör av sorg hon med.

När jag läser en bok som handlar om kärlek vill jag läsa om känslorna och kunna känna deras passion. Joseph Bédier utelämnar de detaljerna som jag så gärna ville ha. Han berättar om händelserna, men inte mycket runt omkring. Det är svårt att förklara vilka personligheter Tristan och Isolde har eftersom de inte är välbeskriva i boken.  Det man får veta är att Tristan är en tapper riddare och Isolde är en renhjärtad drottning. Det står att de är djupt förälskade och att de längtar efter varandra så fort de inte är tillsammans, men jag vill veta mer ingående vad de ser hos varandra. Det medför att jag inte har något större medlidande. Boken är skriven med ett mycket gammalmodigt språk vilket jag tycker är mycket positivt. Det känns mer trovärdigt när det handlar om kungar, drottningar och riddare.

 ” Till straff för ett ögonblicks försummelse av kärlek till sin vän, uppoffrade den trogna Brangien sin kropps renhet. Nattens mörker dolde för kungen hennes list och hennes skam”

Isoldes närmaste vän Brangien sällskapar kungen istället för Isolde.  Brangien gör allt för att Isolde ska må bra. Att hon offrar sig själv måste betyda mycket, speciellt på medeltiden då ”renheten” betydde mer än vad den gör idag. Det finns ingen tvekan om vilket parti man ska ta i boken. Tristan och Isolde är de goda. Alla som vill förhindra deras kärlek är onda. Jag har svårt att hålla med om det. Isolde begår äktenskapsbrott och det är fel. De kämpar emot de onda hovmännen som vill avslöja deras affär för Kung Marc. Jag tycker inte att hovmännen är onda. Är det inte hovets plikt att se till att kungen är nöjd. Hur kan det vara fel att avslöja att kungens drottning är otrogen? 

”Nu ska jag ge er en ung flicka, sade hon, och ni ska föra henne ut i skogen, nära eller fjärran,[…] där ska ni dräpa henne och bringa mig hennes tunga.” 

Jag anser att Tristan och Isolde är ganska drastiska. De gör allt för att förhindra att deras affär blir upptäckt. Trots att Brangien är så lojal som en vän kan bli misstror Isolde henne. Isolde är så rädd att Brangien ska berätta vad hon har gjort att hon beslutar att döda sin vän. Då är det svårt att vara på Isoldes sida.  

Isolde och Tristan flyr tillsammans till skogen för att få leva tillsammans. Efter en tid beslutar de sig för att Isolde ska gå tillbaka till kungen och att Tristan ska lämna landet. Är det verkligen äkta kärlek? Om jag hade varit så djupt passionerad hade jag velat leva tillsammans med min älskade trots att vi var tvungna att bo i en skokartong. Det är möjligt att de känner så mycket skuldkänslor att de inte kan vara lyckliga, men de borde kommit på det tidigare. De vet att de kommer att älska varandra förevigt på grund av kärleksdrycken, så varför skilja på sig? Paret har redan försökt leva åtskilda många gånger men aldrig lyckats. Att Isolde återvänder till Kungen tror jag åstadkommer mer smärta, eftersom hon inte kan vara trogen. Jag tycker otroligt synd om Kung Marc. Han älskar verkligen Isolde som sin fru och Tristan som en son. Kung Marc vill bestraffa paret genom avrättning när han får reda på att de har gått bakom hans rygg. Jag anser inte att Kungen är ond. Att önska att de vore döda när de har svikit honom så mycket är ganska mänskligt. 

Jag tycker att kvinnornas roll i boken är sorglig. Kvinnorna används som tackgåvor. Isolde far gav bort Isolde till den som lyckades dräpa draken. Tristan fick sin fru av Hertig Hoël för att han var modig i ett slag. Kung Marc gav Isolde till de spetälska. Det är inte någon av kvinnorna som säger vad de själva vill. Isolde som redan var kär i Tristan när hon skulle gifta sig med Kung Marc kunde väl ha sagt att hon var kär i en annan, eller skulle det inte spelat någon roll? Både Isolde och Tristans fru kallar Tristan för sin herre. Kvinnorna beskrivs som vackra, flärdfria och renhjärtade, aldrig som kloka eller modiga. Kvinnans roll är att vara till behag för hennes make. När berättelserna om Tristan och Isolde kom på medeltiden var nog inte kvinnornas roll något man tyckte var dåligt, men idag ser vi det som något motbjudande. Det gör i vilket fall jag! 

Efter att ha läst boken är jag ganska besviken. Jag hade hoppats på en så vacker kärlekssaga att jag hade tänkt på den även när jag inte läste. I boken beskrivs det som händer och inte hur händelserna påverkar personernas känslor och tankar. Tristan och Isolde kunde gott varit 50 sidor längre så att man kunnat ”lära känna” huvudpersonerna.